Tisdag 4 oktober, kl 19.00, Sagateatern
Tove Jansson – Den avslöjande tröstaren (Birgitta Ulfsson och Lowe Pettersson)

Ulfssons ord blänker som om en filifjonka hade putsat dem

Så har skriver Lars Ring i Svd efter att ha sett föreställningen på Dramaten (2016-02-23):

Muuumindalen. Det var Toves idylliska paradis där hon fick styra som en annan Gud. Dit tog hon översvämningar, snöoväder, tropiska värmevågor och rymdinvasioner. Det var rena katastrofområdet. Hon njöt av dessa undergångsfantasier med ett mycket typiskt fnitter. Hon var nog rätt konflikträdd men olyckor var hennes liv…

Birgitta Ulfsson, 87, ger sin egen blandning av föredrag, kåseri, sångafton och minnen på temat Tove Jansson som gick bort för 15 år sedan. Mumindalen står kvar, lika älskad som alltid – och fylld av typer och sorter vi alla kan känna igen. Hemuler, filifjonkor och den otäcka Mårran. Tove Jansson skrev ett psykologiskt Rorsachtest: vem är du av mumindalsborna? Typgalleriet rymmer allt från hattifnattar till mumrikar.

Birgitta Ulfsson står bredvid en flygel på stora scenen på Dramaten. En annan katastrof har inträffat, Uppsättningen av ”Hamlet” är inställd på obekant tid och denna ljuvt poetiska, kloka och raka enmansshow med pianisten Lowe Pettersson har fått ta över några söndagar. Fullt är det, ända upp till andra raden: människor, småtroll och ett och annat skrutt.

Den fotsida blå klänningen böljar som ett hav kring hennes energi och humör. Birgitta Ulfsson var ju med från början, från grundandet av Lilla Teatern, Helsingfors – del av ensemblen som fick spela ”Troll i kulisserna” som kom till Blancheteatern, Stockholm, 1958 och fick sträva rikssvenska teaterkritiker att smälta inför finlandssvenskan som många då ansåg vara hopplöst lantlig.

Resten är historia. Mumindalen spred sitt ljus över hela världen. Det lyriska språket blev en varm filt. Alla karaktärer är igenkännbart typiska. Mamman med sin handväska, pappan med sina patetiska storhetsdrömmar, den mycket drivkraftiga Muminfröken – och så en hel trupp bifigurer. Jag har själv känt en av dem, Vivica Bandler, Under en intensiv kärlekshistoria mellan Jansson och Bandler tog den förstnämnda sig för att teckna dem som Tofslan och Vifslan – smådjuren som har ett eget förälskat språk.

Birgitta Ulfsson fyller föreställningen ”Tove Jansson – den avslöjande tröstaren” med biografiska händelser. Hon läser ur ”Vem ska trösta Knyttet?” och sjunger ”Höstvisa” – denna sprött vackra sång om åldrad kärlek. Det är så vackert att man vill gråta, men Birgitta Ulfsson framhåller strängt att här finnes ingen plats för sentimentalitet. Nej, det förringar bara.

Här får vi också veta vådan av att vara för väluppfostrad och att den finska medelklassen faktiskt får svära. Hon rekommenderar oss att läsa blyga Tove Janssons många utsökta brev. Hon hävdar att Mumindalen var väldigt sinnlig mellan raderna. Hon berättar om ”Det osynliga barnet” som numera blivit närmast en psykologisk term. Hon påpekar, med en janssonsk formulering, att vanliga rosor är bleka ställda mot en handmålad teaterkuliss. Förhöjning är allt. Hon vet.

Så är det. Orden blänker på scenen som om en filifjonka putsat dem. Solen lyser över Mumindalen och den genialaBirgitta Ulfsson är den bästa ciceron man kan tänka sig på en ljuvlig upptäcktsfärd genom denna magiska värld.

Medverkande:   Birgitta Ulfsson och pianisten Lowe Pettersson
Text:   Tove Jansson
Tonsättning:   Erna Tauro
Foto:   Ralf Ohlson (nedan) och Sanna Liimatainen (bilden på huvudsidan)

Speltid:   1 tim  30 min (ingen paus)
Biljettpriser:   Scenpass 160 kr, ordinarie 200 kr, student/Skådebanan 175 kr och under 21 år 100 kr.

Köp dina biljetter här:   www.tickster.com